Saras blogg

Det här var länge sedan. Kanske borde jag försöka återuppliva bloggen, men då måste jag ha någonting att säga. Jag återkommer om jag kommer på någonting.

Läser civilrätt och gör en massa nyttigt och viktigt, ni vet. Men jag måste bara vara min blogg - och mig själv - trogen och lägga upp lite bilder från resan. Det gör ju att jag får en ursäkt att åter titta på bilderna och tänka "ååååh, just ja" och "guuuu, vad mysigt/fint/kul/häpnadsväckande det där var" osv. Och så får ni se hur fin-fin(!) Markus är.

Hmm.. Egentligen kanske jag inte borde visa en massa foton här, utan att först fråga Markus om vad han tycker om saken. Å andra sidan sover han nu så jag kan ju inte gärna skicka ett sms. Jag får helt enkelt göra det jag tror är bäst, höhöhö. Så tokigt.

Haha, jag skulle kunna skriva något cheeeesy om att detta är ett foto på en mängd sötsaker, men det ska jag inte. Ni kan nog komponera ihop något själva, utan att jag behöver bli onödigt pinsam. ;)


En del av Markus universitet. Jojo, frågan är om inte detta slår utsikten över Domkyrkan..? Lite kanske?

På tal om universitet - mitt kallar på mig, känner jag. En dag ska jag också skriva något om Resan, men bilderna får liksom prata spanska för sig själva först.

Jepp, så är det. Efter en två veckor lång, fantastisk semester så är jag nu åter i Uppsala, tragglandes avtalsrätt. Ovan ser ni Maaaaarkus, som jag åkte 1300 mil bara för att få umgås med. Och jag skulle göra det igen. Och igen. Och igen. Om jag hade pengar.
Istället längtar jag 5,5 månad fram - till dess då avtalsrätten förhoppningsvis sitter som en lydig hund och Markus kommer tillbaka till Sverige.
Det var så roligt att få se hans värld vid Stilla havet - Valparaiso (staden han bor i - kolla in en atlas om ni inte känner till den) var så charmig att jag först hade svårt att sätta ord på det själv. Sen slog det mig - den är som Villa Villekulla - fast en stad! Nu kanske ni hänger med?!
Skulle kunna skriva långt om det här, men det får bli en annan dag. Än beter sig avtalsrätten som en valp som inte är rumsren.

Tänka sig, nu är det snart jullov! Och tur är väl det - för det känns att det är dags! Mellan mig och tre veckor av.. fröjd - skulle man väl kunna säga när man liks är på jultemat - är bara tentan. Om jag kunde skulle jag, utan tvekan, hoppa till andra sidan torsdag 13:00 då tentan ska vara färdigskriven och bara njuta av tiden efter! Men det går ju så klart inte.. så jag ska läsa klart allt jag kan, hinner och orkar med och förbereda mig så gott jag kan för att de där fem timmarna i skrivsalen ska kännas så smärtfria som möjligt, om än aldrig helt bekväma. Tidsbristen innan tentan gör att jag skulle önska att dygnen vore längre - men längtan efter fredag gör att jag inte tycker att de passerar snabbt nog!
Jul i Kiruna med min familj och mina superpolers - och snö! - känns extremt tilltalande, för att underdriva en del
Och sen ska jag ju faktiskt på semester!!! Tur att Markus inte bestämt sig för en 11,5 månaders expedition på sydpolen - Chile känns definitivt mer lockande.. Men å andra sidan har Chile aldrig förr tett sig så lockande som nu.
15 dagar dit. "J'ai hâte" har fått en helt ny innebörd. J'ai hâââââââââte!

Till alla er som då svarar "mäh! Vadå jul?" orkar jag inte ens säga nåt. Om ni inte fattat att det är jul nu så tänker inte jag ta på mig det ansvaret att predika för tråkiga människor. No no. Jul är det, nu vet ni.

Och jul ska ju, som bekant, firas! Så det gjorde jag och Betty i söndags när julen inleddes. Vi sprang omkring på alla Uppsalas julmarknader, lyssnade på körer, köpte take away-latte och beundrade allt glitter och alla ljus. Sen pyntade vi min lägenhet och åt en alldeles fantastisk adventsmiddag för att sedan övergå till tidernas mest avancerade adventsfika och mängder med glögg! (två olika sorter - det ni!)

Ja, det var härliga tider i söndags. Måndag morgon var kaotisk då vi lämnade in våra PM för att sedan kasta oss över tentaplugg. Där är vi nu. Så nu är det bäst att sova, men först får ni se hur man firar advent i Uppsala - i alla fall om man heter Elisabeth och Sara. Vi tar nu in ansökningar för nästa års adventsfirande. Platserna måste förtjänas så börja tänka! Vi väljer, helt osakligt, ut vilka som får vara med.

God Juuuuuul!




Det blir inte mer Uppsalistiskt än en kör utanför domkyrkan!! Klart att Betty skulle posa!



Dagens jul-outfit! Känn på den, modebloggare! hoho



Lägg märke till den fantastiskt placerade julstjärnan!



Vi åt tills vi hade ont! Men det var det värt!

Nu är min hjärna seg och allmänt tråkig att ha o göra med. Dags att gå och lägga sig, med andra ord.
Imorgon är en ny dag. Imorgon (vi låtsas inte om att klockan är efter midnatt, det är med andra ord fortfarande den 30 november i mina ögon) är det julmånaden. December. Om det nu inte vore så sent här så skulle jag definitivt satsa på att bänka mig inför julkalendern 09:00. Men nu råkar jag ha förtjänat mig en sovmorgon, så det blir till att se första avsnittet på kvällen istället. Borde ringa mamma och fråga hur man ugnsgratinerar julskinka...
Egentligen skulle jag vilja strunta i färdigställande av PM imorgon och istället slösa alldeles för mycket pengar på julpynt! Men det kommer ju inte att hända. Julpynt får ske på söndag helt enkelt. Det blir finemang!
Men nu ska jag sova, det här är ju inte på något sätt klokt.
Blä för mitt språk som är byråkratiskadad - redan.
Men vem bryr sig? Snart ska jag åka till Chile! Som jag har väntat och längtat...

Jodå, den har drabbat oss alla. Och ni ser vad som händer - man får värsta laserstrålarna i ögonen och kramp i halsen och blir helt tokig så folk försöker bära bort en. Det bästa med den, det är att det är upp till var och en av oss att bestämma när bot ska ske. För min del är det inplanerat för lördag... eftermiddag, optimistiskt sett... kväll, realistiskt... eller natt om det värsta skulle ske. På första advent kommer jag dock att vara frisk - det är säkert! Ingenting kan hindra mig från att lyssna på julsånger, städa för att julpynta, äta adventsfika och tända ljus. Inte ens Riksrevisionen kan kontrollera mig så.

Vi har alltså PM-inlämning på måndag. Det är stort alltså, det första vi gör som ska betygsättas - naturligtvis är alla inne i allt som har med PM att göra.

Igår när jag gick hem från biblioteket strax innan 20:00 då de stänger (jag vet - jag är så himla ambitiös! Wihoo!) så såg jag en kille sitta och skriva för fullt - med ett leende på läpparna.
"Jojo, stor chans att någon ler sådär av att skriva PM! Jag lovar det är msn han håller på med!" tänkte jag när jag gick förbi. När jag passerat honom vände jag mig om för att titta och det visade sig att jag haft fel - killen var djupt engagerad i facebook.


För övrigt är hela Uppsala som en enda stor skridskobana just nu. Av kärlek till livet och datorn i min ryggsäck har cyklen fått stå några dagar. Men nu är det dags att testa vad den går för. Jag ska cykla bort till gymmet.
Jag tänker att en sund själ i en sund kropp ger sjukt bra PM - och allt annat.

Jo, jag har skaffat cykelhjäm. Jag kom på att jag inte vill vakna upp på ett sjukhus och få det berättat för mig att jag har en megaspricka i skallbenet som gjort att jag haft inre blödningar och legat i koma i 11 veckor. Inte heller vill jag dö, eller ens få en hjärnskakning.
Risken är dock överhängande utan hjälm, då jag cyklar som en dåre stundtals. Självklart ska jag försöka cykla med mer aktiv hjärnverksamhet, men ett fodrat äggskal på skallen kan ju inte skada ändå.
Det som fick mig att ta det här steget som jag länge dragit mig för, det var alla de historier om studenter som skadats allvarligt och t o m dött i cykelolyckor här i cykeltäta Uppsala. Att jag sedan själv var nära att vurpa på min väg till Willys, det avgjorde saken.
Och visst finns det en del av mig som har fåfängan i bakhuvudet, för det är ju inte snyggt med hjälm. Men då är mitt mantra "Tom lada behöver inget tak", som min mamma brukar säga.
Och dessutom känner jag mig liksom ansvarsfull med hjälmen på. "Hej, jag är verkligen duktig, mig kan ni typ anförtro era barn eller nåt".
Enda problemet är att det nu börjar bli kallare här.. Är det tänkt att jag då ska ha mössa under hjälmen? Jamen, det känns inte bra. Hårband? Vadå tillbaka till mellanstadiet! Vi har ett uppenbart problem här, men det ska nog lösas. Min hjärna kommer ju att gå oskadad ett tag framöver så..

Jag vill att min mobil ska bli frisk
Och jag vill aldrig mer se disk
Jag vill hitta kläder som glittrar
Lika mycket som jag med kompisar fnittrar
Dom skulle jag kunna ha
Vareeeeeeeviga da
Gå omkring som en julgran
Shit, vilken plan!

Jag vill att det snart ska bli jul
För det vore ju himla kul
Dricka glögg som vore det vatten
Äta pepparkakor hela natten
Julmust har jag redan köpt mig
Om du är schyrre så kan jag bjuda dig
Även om julen inte är här än
Så blir november bra, det har jag på känn

Jag vill hålla någons hand
Men denna någon är i ett annat land
Men att tänka är inte fel
Så det gör jag en hel del
På honom som jag gillar
Han som är den bästa bland killar

Jag vill imorgon vara pigg och alert
Inte ful och sliten som Skaras Bert
Borde nog sova
Att det hjälper kan jag lova
Sömn i åtta timmar
Är bättre än att jag här sitter o rimmar

Jag är rätt matt
Så jag säger väl God natt
Men glömmer ej: sov gott
Till alla er i kojor och slott

Mitt liv är helt konstigt. Konstigt? upprepar du tyst för dig själv och kliar dig i hårbotten för att visa för omgivningen att du är förundrad över något.
Alltså, det är inte konstigt på det sättet att jag en dag vaknade upp och upptäckte att jag egentligen är en Bernadotte och därför börjat handla tiaror på Internet och dessutom vackla i mitt antimonarkiska, eller republikanska, ställningstagande. Inte heller konstigt på det sättet att de ringde från Hollywood och sa "Sara, we'd like to make a movie about your very odd, or should I say wierd, life.". Inte ens är det konstigt på det sättet att jag upptäckt att jag har talang för att spela mungiga och därför ska turnera Gotland runt tillsammans med Madonna nästa sommar.
Mitt liv är egentligen bara konstigt i mina egna ögon. Det är konstigt för att det är mitt och samtidigt som det är. Hänger du med?
No (wo)man is an island. Så är det ju. Och detta gör ju att hela ens situation förändras väldigt mycket av förändrade omständigheter. Och att omständigheterna är förändrade från det jag är van vid, det behövs här inte tvistas om. Jag är mer van vid mitt liv som det var i Kanada, än vad jag är vid mitt liv som det ser ut nu. Men jag trivs väldigt, väldigt bra med det.
Att föra en ständig kamp för att behålla mitt vanliga språk och inte lägga till med något akademiskt fåneri och att samtidigt känna otrolig stolthet över att ha TIO portioner lasagne i kyl och frys ? det känns mycket bra. Lägg där till att min familj mår bra, jag har roliga vänner lite varstans och världens bästa resa inplanerad om 54 dagar. Det är inte som det var, men himla bra som det är.
Se bara hur nöjd jag ser ut:

Jo, så var man gammal. Inte som gatan. Och inte som Zlatan. Om jag vore ett mord skulle jag inte ens vara preskriberad än. Jag är betydligt yngre än Europakonventionen men äldre än Sveriges medlemsskap i EU. Jag har näääääästan samma ålder som hundralappen med Carl von Linné. Jag är ett år yngre än härdsmältan i Tjenobyl och hela 400 år yngre än Pajala. Jag är 20. "Det är ju som lite häftigt" får jag till svar om jag frågar den som bryr sig mest - dvs mig själv. Så det gör jag:
"Hur känns det att vara 20? Du får ursäkta frågan, jag förstår att du fått den ganska många gånger sen i måndags..."
"Du, det gör då ingenting! Jag ledsnar aldrig på att svara! Du förstår... Det är ju som lite häftigt."
"Att få frågan eller att vara 20?"
"Att vara 20. 7305 dagar är inte illa."
"Nej då, verkligen inte."
"Men nu får det vara slut på intervjun, jag måste faktiskt plugga och därmed lära mig saker. Som 20-åring bör man uppträda ansvarsfullt."

Jo, för det är jag. Speciellt så här när det bara återstår två timmar av totalt sju år bärandes den högt skattade titeln.
Tvåa, nolla to be. Och det ska firas. :)

För att fira att jag idag fyller 7300 dagar så lyssnar jag nu på musik samtidigt som jag väntar på tvätten. Snart ska jag ta mig iväg för att springa lite till partajglad musik. Det är ju bra för hälsan och orken, som vi alla vet. Just nu är det Rix som får bestämma vad jag ska lyssna på och jag tycker att det kan vara riktigt roande att lyssna på vilken musik som helst om jag tänker mig att artisten riktar sig direkt till just mig. Det är så tokigt vad de tror om en och herregud vilka grejer de vill att man ska göra. Som exempel..
Eagle Eye Cherry vill att jag ska rädda natten. Hello, det är ju inte ens natt nu!
Nu sjunger Andreas Jonsson om hur vi gör slut och blir ihop hela tiden - bara för lite kärleks skulle. Vadå destruktivt beteende?
Åh nej, vi är tagna och bedragna av "de jävlarna"! I alla fall om man ska tro Kent...

Varför kan inte Sonja Ahldén komma och sjunga om hur glad hon är att jag finns? Det skulle ju kännas kul.
Okej, nu har vi Enrique här som bara vill tala om hur rätt jag tydligen hade om att han var ensam. Bra att han erkänner, förvisso, men jag orkar ändå inte lyssna på det, han upprepar ju bara samma sak 73 gånger om.

Springande tonåring coming your way om du har otur. =)

Det blev ju en riktig cliffhanger igår. Jag skulle gå och lägga mig tidigt för att hinna sova många timmar. Det väckte ju så klart en oändlig mängd frågor. Ett urval: Kommer Sara att somna så tidigt? Hur länge kommer hon att sova? Blir hon någonsin utvilad igen? Kommer hon att sova för alltid?

Jag kan nu glädja er genom att berätta att det var med stor framgång jag bäddade ner med kring 21:20. Jag sov definitivt halv tio... Ett tag senare vaknade jag och kände mig JÄTTEtrött. "Hmm... undrar vad klockan är", tänkte jag då.  Sen gav jag mig på en gissningslek. "Kan den vara 04:00 kanske?" gissade jag och tryckte på den lilla lampknappen på klockan. 00:20. Helt galet. Jag hade hunnit sova ett par timmar och flera av mina kompisar var fortfarande på Stockholms och dansade skorna av sig. Glad blev jag i alla fall och somnade om på tre sekunder. Sju timmar senare vaknade jag och tänkte "Varför ska jag fortsätta sova nu?" så då steg jag upp. Nöjd som en nybliven förälder, kan jag tänka mig. Nu har jag en massa energi som jag ska göra mig av med genom att lära mig grejer, tänkte jag.

Klockan har passerat 21 för en stund sedan och jag planerar att gå och lägga mig. Jag är en person som behöver drygt 8 timmars sömn/natt. Men jag ödslar helst inte bort för mycket tid på att sova heller. Jag har ju things to do, places where I need to be, lagbok I need to read osv. Men på senaste tiden har sömnen prioriterats bort i för stor utsträckning. Vilket gjorde att mina ögonlock ville falla ner idag när jag letade efter propositioner i en databas. Inte bra, det fattar ju vem som helst. Botemedlet? Ehm.. sömn.
Jo, så jag dricker mitt nya röda te nu. (Det smakar kaktus och vad-det-nu-var. Gott är det i alla fall.) Inget onödigt koffein på den här sidan om dygnet, inte. Nu ska här sovas.
Godnatt å de